Det är maj månad med bosättning och familjeplanering,
bland mina fågelkompisar. Mycket ska förberedas innan
deras avkommor kläcks.
Jag tänker på de små flyttfåglarna som vet att de på ett
överenskommet (?)datum ska landa på platser där de
själva en gång kläcktes. Outtröttliga jobbar de nu där,
i sin iver att ta emot nya ungar.
Sedan går mina tankar till gökparet. Var har deras
föräldrakärlek tagit vägen? Med utstuderad skicklighet
och rymligt samvete lägger honan sitt stora gökägg i
andra småfåglars bon, där andra också får ruva
hennes ägg.
Såg själv hur en liten trädgårdssångare hade förtvivlat
bråttom med att stoppa mat i en stor gökunges näbb.
Ungen var dubbelt så stor som sin ömsinta fostermor!
Kan någon förklara hur detta kan få fortgå år efter år ?
Trots detta blir vi glada när vi hör gökhannens ko-ko.
Men det är bara hannen som ger oss denna njutning.
Honans ” Sångröst ” stannar vid ett hest kraxande.
En gökunge som föds upp av en
” Rörsångare”
maj 14th, 2011 - 5:15 e m
Ja, Göken är en förunderlig fågel..eller hur man ska uttrycka det..
Naturen är verkligen knepig ibland…
Kommer ihåg när jag var barn och lärde mig om olika fåglar och om göken.
Och hur ja förfasade mig över att Göken gjorde så 🙂
och hörde även att den knuffade ut de andra ungarna så att gökungen själv blev kvar,
men fostermamma fortsatte snällt att mata ungen i alla fall.
Ha en fin fortsatt helg
kram
maj 16th, 2011 - 12:21 f m
På tal om gökungar kan man säga att vår grabb är på god väg att bli en sån, jäkla snorunge ! han verkar ha kommit i trotsåldern och vi blir osams.
BS Tack Gunvor och hoppas din helg varit bra med !
Kram
maj 16th, 2011 - 11:13 e m
Man har svårt att fatta gökens beteende. Men jag förundras också av hur de små fåglarna inte märker att något är galet.
De vet ju hur deras egna ungar ser ut och känner igen dem ute. Både hanen och honan.
Men de har ju inte samma hjärna och tankesätt som oss.
Jag vet inte om att jag hört göken någon gång. I så fall när jag va liten och inte minns det.
Kram
maj 17th, 2011 - 9:09 f m
Har också undrat många gånger över att de små fåglarna inte märker skillnaden på storlek utan fortsätter och matar, matar.
Att det i fågelvärlden såväl som bland oss människor finns sådana som glider genom livet på en räkmacka? Undra om de tycker att de har ett gott / Kram Gunvor
maj 17th, 2011 - 7:19 e m
Såg du inslaget om skarvarna i Rapport, där de skulle ha avskjutning av dem genom att sticka hål i äggen. Där fanns utvecklade skarvungar som fick nålen rakt igenom sig.
Tur man inte är fågel.
Kram
maj 17th, 2011 - 8:23 e m
Det är nog tur att man inte är en fågel som dom bär sig åt jag blir rasande finns väl andra sätt att ta bort oönskade fåglar.
Beundrar dig Eivor trots din värk så har du ändå humöret uppe, hör aldrig att du klagar,fina bilder i din blogg sniglarna med hus gillar jag, inte dom svarta. Trevlig kväll / Kram
maj 19th, 2011 - 12:10 f m
Den renen verkar snabbare än fåglarna som försvinner kvickt som en vessla när man ser dom.
Men en dag, då tror jag du får den på bild.
Nu ska jag gå och lägga mig så det snart blir ny dag igen.
Kram
maj 21st, 2011 - 7:18 e m
Hej
Jag sätter bara 4-5 frön i kruka så där behövs ingen gallring. Om det är fler vet jag inte hur man gör.
Jag har dem ståendes inne tills frostnättterna i juni är över då sätter jag ut det som det är på balkongen i en större blomlåda och en svan som jag har dem i botten på.
Den är alltså för blommor.
Kram