Det är inte lite man ska lära sig under ett liv för en del saker verkar livet
för kort för att man ska hinna lära. Men ändå vill man under ” resans ” gång
skaffa sig så många färdigheter man kan, vill att intellektet ska vara piggt
och vaket mottagligt och flexibelt, att känslorna ska vara på rätt ställe o.s.v.
Även om man vill sin omvärld aldrig så väl träffar man på människor
som man inte kommer överens med, de triggar igång känslor hos en
man knappt ens viste att man hade, de har åsikter eller uttryck man
stör sig på eller en attityd som gör att man backsnar. Förut när detta
hände mig reagera jag med att ” det var då en Jäkla människa ” eller ”
plåga någon annan”. Bitvis blir man visare med tiden , jag sa bitvis.
På en av de kurser i personlig utveckling jag gått, där lärde jag mig
att plocka hem reaktionerna till mig själv och kolla om det inte var
en sida som jag själv hade som jag retat mig på hos någon annan.
Oftast var det så också. Då var det bara att ta tag i det, inte så kul
kanske, men bättre än att andra skulle få bära hundhuvudet
för en egen skit, så att säga.
Hur gör man `? Ett exempel: du har en kollega som gör dig vansinnig,
hon är så jäkla bra på allt och och det är rena räkmackan hela dagarna,
han är glad och trevlig du upplever henne som lismande, Avundsjuk ?
Sjävklart ! När hon lämnar rummet känner du dig förminskad och
oduglig. Om du går till dig själv nu och kollar på vem var det som fick
dig att känna så här ? I vilken ålder var du ? Kanske kan du hamna i
något som hade med dig själv som t.ex tonåring eller rent av som
barn att göra, just där, och då fastnade detta och du reagerar mera
på situationen än på den faktiska personen . Kan det vara så ?
Jo, det kan det faktiskt.
I många situationer reagerar vi inte alls åldersadekvat, utan
åker rätt ner i något gammal dike.
För mig har detta uppvaknande betytt mycket.
1. Ta hem skiten till dig själv och kolla på den, verkligen kolla,
du kanske inte reagerar på det du tror utan gör om det.
Det sker fort och oftast helt omedvetet, men man kan
bli medveten
2. Det lönar sig att lugna ner sig lite, för många gånger är man
själv inte den man tror. Man kan behöva titta på det.
3. Ingen är perfekt, men framför allt var inte för hård mot dig själv,
försök vara lika tolerant mot dig själv som mot dina vänner.
4. Du duger precis som du är, vissa vassa kanter kanske behöver
rundas av lite, men det betyder inte att du är en dålig människa.
Ja, det var väl ungefär det jag hade på hjärtat just nu.
Försök leva efter det och ta min egen medicin, säger inte att det
är lätt, men rätt skönt när man kommit underfund om vad det
handlar om, egentligen.
Hur det än är, är ju alla ute efter att bli omtyckt och få
bekräftelse och gillande precis som man är. Då skadar det
inte att gilla sig själv också, eller hur ?
